Förbudspolitik och oanade konsekvenser

Förbudspolitik är ett exempel på symbolpolitik som understöds av ekonomisk okunskap. Man förbjuder något främst för att markera att man inte tycker att det är OK, medan man samtidigt ignorerar de oförutsedda ekonomiska konsekvenser som leder till en oerhört mycket värre situation. En situation som man sedan försöker bota med ytterligare okunskap.

Logiken bakom förbudspolitik följs bäst genom exempel. Låt oss därför följa de ekonomiska konsekvenserna utifrån ett specifikt förbud – narkotikaförbudet. Logiken bakom är dock alltid den samma oavsett vara eller handling som förbjuds.

Syftet med denna artikel är inte att ta ställning till om något bör eller inte bör vara förbjudet, utan bara att peka ut konsekvenserna som följer av förbud i allmänhet. 

Förbudspolitikens logik sett från narkotikaförbudet

I fallet med narkotikaförbudet innebär det att det som är narkotika klassat inte får säljas öppet. (Vi ignorerar här att det finns olika klasser) Förbudet eliminerar inte efterfrågan, även om det avskräcker många från att köpa. Personer och organisationer som agerar i det fördolda, bortom statens vetskap, ser då en ekonomisk möjlighet i att förse dem som efterfrågar med den sorts narkotika som de önskar. Detta är den så kallade ”svarta marknaden”.

Då förbud i sig självt inte avskräcker någon från att förse eller inneha den förbjudna varan så instiftar politikerna institutioner som agerar emot de som för handeln. Detta inför en ekonomisk risk, att bli påkommen och straffad, för att förse med varorna. Risken innebär att tillgången blir begränsad och priset högre än vad det annars hade varit om hade kunnat köpa och sälja varorna fritt. Det är helt enkelt tillgång och efterfrågan [1].

Somliga varor importeras från utlandet över gränskontrollerna. Då är det oftast större ligor eller nätverk som har råd att ta risken att ta in större kvantiteter, och i vissa fall är dessa ligor också involverade i mer omfattande kriminell verksamhet. Detta har gjort att den ”svarta marknaden” idag i stort sett blivit en synonym för kriminalitet och våld, detta trots att den inte alls behöver vara våldsam.

Vi kan här förtydliga att våldet som finns på den svarta marknaden är en direkt konsekvens av att de som verkar där inte omfattas av rättssystemet. Denna fredlöshet lämnar utrymme för sådana här ligor med våld som sista utväg i konflikterna sinsemellan och inte minst med polisen. Denna avsaknad av rättvisa är särskilt dålig för de som håller på med sådant som räknas som offerlösa brott som inte alls leder till någon annans skada. Dessa människor söker ibland inte hjälp, som sjukvård, då de kan riskera påföljd om de blir påkomna för sitt förbjudna leverne.

Ett historiskt exempel: Alkoholförbudet i USA

Konsekvenserna av ett förbud var tydligt under alkoholförbudet i 1920-talets USA, då kriminella ligor och gangsters som Al Capone frodades i olaglig alkoholförsäljning. Den ökade kriminalitet och den utbredda hembränningen som ledde till häxjakt, överfyllda fängelser, och därmed flerfaldigt ökade utgifter för den federala staten, fick sedan politikerna till att erkänna sitt misslyckande och lätta på förbudet år 1933.

Ett samtida exempel: Drogkriget i USA

Man kan hävda att något sådant som alkoholförbudet inte kan förekomma idag, men då vet man inte vad man pratar om. I USA har det pågående kriget mot droger (eng. War on Drugs)[2] lett till att väldigt många människor, ofta från minoriteter, sitter i fängelse för mindre drogrelaterade brott, som innehav och försäljning av cannabis. Detta är annars oskyldiga människor som trots sitt bruk av droger aldrig har skadat några andra människor. Samtidigt göder detta kriminalitet av den värre sorten, och allt mer pengar kastas i sjön för att motarbeta det. Det är alltså en återupprepning av alkoholförbudet.

Glädjande är däremot den växande rörelsen för legalisering av cannabis, som också lett till att flera stater, däribland Colorado och staten Washington, individuellt har legaliserat bruket, under mer eller mindre restriktiva former. Detta är ett tecken på att politikerna har börjat inse att ”kriget” är meningslöst och kostsamt för dem.

Frånvarande av ansvarstagande

Något som är så mycket viktigare än förbud är ansvartagande. Ansvar människor sinsemellan uppmuntrar till allmän tillit, respekt och säkerhet.

Där förbud råder så brukar ansvar vara frånvarande både från de som utför förbjudna handingar och hos de som förbjuder. Det går tillbaks till det att de som förbjuder oftast bara vill ta ställning emot något, som de kallar ”ta ansvar”, utan insikt i dess värre konsekvenser som ignoreras, och att de som utför förbjudna handlingar, oavsett deras egentliga natur, inte omfattas av rättvisan och därmed tvingas göra saker i det fördolda, utanför ”samhället”. Detta leder till en högre grad av vårdslöshet bland människor i gruppen som är systematiskt utsatt – som riktigt allvarliga brott som stöld och våld (som nämnts ovan).

Så här eliminerar man ansvarstagande när det i själva verket är det som man behöver mest.

Slutsats

Vi har här sett att förbudets effekter kan förklaras med ekonomins lagar, tillgång och efterfrågan, och att hur mycket politikerna än ignorerar det så finns går det inte att frångå. Denna logik gäller alla typer av förbud eller begränsningar, av alla typer av varor och beteenden.

Samma gäller därmed även, inte minst, det moralistiska svenska alkoholmonopolet som varje år får väldigt många svenskar till att åka utomlands för att köpa stora kvantiteter alkohol för att den, av en tillfällighet, är billigare där.

Låt inte misstro och dogma få styra. Låt människor få bestämma över sina egna kroppar och ansvara över sina egna handlingar. Döma personer utifrån handling och inte främst misstanke.

Jag frågar dig: Är det inte dags att tänka om?

Referenser

[1] Utbud och efterfrågan – https://sv.wikipedia.org/wiki/Utbud_och_efterfr%C3%A5gan

[2] War on Drugs – https://en.wikipedia.org/wiki/War_on_Drugs 

Uppdaterad 2016-05-09: La till mer om rättvisa och ansvar. Uppdaterade en rubrik.

Kommentera

XHTML: Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>