Den verkliga drivkraften för libertarianism

Många libertarianer har till synes svårt att särskilja sina personliga åsikter och övertygelser från libertarianism proper, som bara är icke-aggressionsprincipen.

De tror att en individ måste ha enligt dem rätt värderingar (kultur, tradition, religion, familj) för att icke-aggressionsprincipen ska följas och libertarianismen ska fungera i praktiken. Därför hänger de upp sig på och argumenterar för sådant som inte specifikt omfattas av libertariansk teori. Detta trots att libertariansk teori i sig inte alls kan ge absoluta svar, utan bara vägleda en till beslut. Detta är vad som kallas ”thick” libertarianism, till skillnad från ”thin” libertarianism (som utgår från icke-aggressionsprincipen).

Det är en primitivt idealistisk syn som jag också hade en gång i tiden innan jag läste på om libertarianismen och i synnerhet den ekonomiska biten.

Tvärtom till vad folk intuitivt kan tro så krävs inte en snäv uppsättning preferenser eller ideal för att libertarianismen ska fungera mellan varken enskilda individer eller grupper. Man behöver inte radikalt ändra människors värderingar för att införa libertarianism. Människor behöver inte alls uppnå en viss medvetenhet. Det är som många skulle erkänna orealistiskt. Det räcker att genom den fria marknaden påverka deras incitament. Genom att innovera bort tvångsstrukturerna så påverkas människors beteenden markant.

Det hjälper så klart att människor i en given social kontext delar åsikter och värderingar, men i det stora hela är värderingar inte allt. Det är viktigare att se till att människor har incitament till att leva fritt och samarbeta istället för att vare sig medvetet eller inte initiera tvång mot varandra – att de på så vis inser fördelarna med en fri marknad.

Visst vill vi alla var tillsammans med personer som tycker lika, vi är sociala varelser som längtar efter samhörighet. Det stärker också oss alla på en individuell och personlig nivå och tjänar oss ur ett evolutionärt perspektiv. Men sanningen är att inte alla libertarianer tycker lika och kommer heller aldrig att göra det. Vi är inte en homogen grupp och kommer aldrig att komma överens men ändå, för det mesta i alla fall, tolerera olikheterna – om man vill det vill säga.

Det är dags att sluta argumentera för att konvertera andra till din egna denomination, de värderingar (mänskliga eller religiösa) som var och en personligen håller som om de är de absolut rätta, och istället själva leva utifrån det som vi förespråkar med respekt för andra människors levnadsval.

Vi kan prata hur mycket som helst om libertarianism och värderingar men utan incitament som påverkar oss i det verkliga livet uppnår vi i praktiken ingenting.